Varför sommargågator och inte året-om-gator?
2021–06–15
Svensk sommar är underbar. Då lever både vi människor och städerna upp, inte minst på grund av de många temporära parker och platser som rullas ut. Men vad händer med materialet, möblerna, platserna och människorna i september? Gröna städer är levande städer, vilket vi på Nola vill se mer av. Hela året.
Det är en positiv trend med allt fler temporära platser, gågator och parklets som poppar upp under sommarhalvåret och gör våra städer levande och inbjudande. Parallellt med dessa initiativ ser vi nya beteenden kopplat till staden och dess platser. Därför funderar vi mycket på hur vi människor vill använda staden, idag och framåt. Vad ska vi göra med all överflödig yta när fossildriven trafik och stora motorfordon förbjudits i innerstäderna? Vad har vi för nya behov och drömmar? Men kanske framför allt, varför är dessa gröna oaser och lekfulla temporära platser vi ser allt mer av fortfarande så förknippade med sommaren?
Pop-up park på Skånegatan i samarbete med White Arkitekter. Här skapade vi en temporär yta för möten, mat, kreativitet och odling. Parken hade även på arkitektens inrådan inslag av grannsamverkan. Invånare i området turades om att underhålla ytan, viket bidrog till nya möten såväl som nya användningssätt av den offentliga platsen.
— Vi är övertygade om att det finns sätt att skapa urbana platser, även i Sverige, som inte behöver plockas ner på grund av ändrade väderförhållanden eller för trånga regelverk. Vi har exempelvis levererat utekontor sedan många år som klarar av att stå ute åren om tack vare god kvalitet och bra materialval, säger Henrik Edlund, vd på Nola.
Henrik Edlund, VD. Foto: Åsa Liffner
”Vi är övertygade om att det går att skapa urbana platser även i Sverige som inte behöver plockas ner varken på grund av väder eller regelverk”
Henrik Edlund, Nola
I Sverige har vi en längre tid sett initiativ som sommargågator och -platser, lekfulla ytor ofta byggda i tryckbehandlat trä eller av EU-pallar. De installeras längs populära shoppinggator och torg, gärna i anslutning till restauranger eller kiosker. Förhoppningsvis kan nya beteendemönster påverka stadsutvecklingen i positiv riktning. Temporära parker och gröna platser har mängder med värden, både för stad och människa. Värden som självklart inte är bundna till eller begränsade av klimatet. De installeras flitigt både privat av företag och fastighetsägare och offentligt av stadsförvaltningar. I Solna har Fabege utvecklat ett antal parklets och Pocket Parks för hyresgäster och invånare.
Ett flertal parklets och Pocket Parks i Solna initierade av Fabege bjuder in till möten, arbete och vila. På vinterhalvåret inreds de ibland med plädar och belysning.
”En förutsättning för att skapa stadsdelar där folk trivs är att ge tillbaka till samhället.”
Susanna Elvsén, Fabege
— Som vi ser det har vi ett ansvar att skapa trevliga och upplevelserika gaturum även omkring byggnaderna vi hyr ut. Det ska vara tryggt att gå till kontoret eller affären, från garaget eller tunnelbanan. Vi utvecklar därför platser med ambitionen att det gynnar alla. En förutsättning för att skapa stadsdelar där folk trivs är att ge tillbaka till samhället. Parklets och Pocket Parks kan vara svåra att räkna hem, men på lång sikt bidrar de till att höja värdet både på våra fastigheter och området, säger Susanna Elvsén, marknadsområdeschef i Solna Business park.
GrowHere är en matchmakingtjänst för odlare och mark- och fastighetsägare med ambitionen att möjliggöra för fler städer och regioner att bygga gröna områden och platser. Bild: The Foodprint Lab
Även Göteborgs stad har jobbat med parklets under en lång tid och senare även med inslag av odling i samarbete med The Foodprint Lab, ett ungt arkitektkontor som brinner för att skapa kontakt mellan odlare och markägare. De har bland annat installerat parklets på Södra Larmgatan i Göteborg och omvandlat det nedgångna och otrygga området Slakthuset till en myllrande odling där människor nu möts och handel sker.
— Vi ser tydliga bevis på hur många människor som får ökad livskvalitet av odling i stadsmiljön. Det för med sig så positiva effekter att det till och med är lönsamt att transformera en grönyta till odling. Det bidrar till biodiversitet och ökar attraktiviteten och tryggheten i ett område. Genom att få in ätbara växter och blommor blir det en helt annan mångfald och marken kan dessutom hantera vatten på ett annat sätt. Det blir helt enkelt mer resillient mot klimatförändringar. Studier från San Fransisco visar också på att verksamheter i anslutning till exempelvis en parklet kan öka i både försäljning och besök, berättar Jonathan Naraine, arkitekt och permakulturdesigner på The Foodprint Lab.
Slaktarens trädgård, från nedgånget område med hög kriminalitet till frodig mötesplats för odling och handel, samt en Parklet längs Södra larmgatan i Göteborg. Foto: Michael Gykiere
A 'parklet' in central Gothenburg brings biodiversity into the city centre.
Trots stora, mätbara och långsiktiga värden förblir ändå majoriteten av dessa platser tillfälliga eller säsongsbundna. En lösning kan finnas i medborgardrivna grönytor. Victoria Bengtsson är planarkitekt på Borgholms kommun och tillsammans med Jonathan jobbar hon ideellt med appen GrowHere, en matchmakingtjänst för odlare och mark- och fastighetsägare med ambitionen att möjliggöra för fler städer och regioner att bygga gröna områden och platser.
— Arkitekter ritar gärna in odlingsbara ytor i sina planer, men vi upptäckte att de sällan realiseras på grund av utmaningar med underhåll och skötsel. Genom plattformen GrowHere kan vi matcha tänkta gröna ytor med lokala odlare i tidiga skeden och på det sättet erbjuda en långsiktig och hållbar situation för beställare, säger hon.
— Verktyget kan användas med fördel för att ta reda på var det finns många odlingsintresserade människor eller grupper. Planerar man efter det blir lösningen mer anpassad till marknaden och efterfrågan. Det är ett bra planeringsunderlag för städer och en bra metodik för medborgardrivna grönytor, säger Jonathan Naraine.
Jonathan Naraine och Victoria Bengtsson på The Foodprint Lab jobbar aktivt med odling och grönska som pedagogiska inslag i alla sina arkitekturprojekt. Foto: AnnaCarin Isaksson
Playa Stenpiren i Göteborg, en temporär plats Nola var med och möblerade på uppdrag av Göteborgs stad. En parkering omvandlades till en sandstrand och blev en mötesplats och oas mitt i staden.
Det mesta går att komma runt, med rätt inställning, verkar det som. Blickar vi utåt ser vi också att det absolut är möjligt att skapa beständiga grönytor och moderna parkområden, i mycket större skala dessutom.
Paris klimatambition slår klart högt. Staden har sedan klimatmötet 2015 visat vart skåpet ska stå när det kommer till gröna, frodiga och hållbara städer. Konstigt vore väl annat. Sedan borgmästare Anne Hidalgo fick makten 2013 har hon satt grön politik och stadsutveckling i första rummet. En del av hennes vallöfte är att plantera över 170 000 träd innan 2026 och år 2030 ska 50 procent av staden bestå av grönområden. För att åstadkomma detta har hon bland annat lättat på byggnadsregler och system som ska göra det enklare även för invånare att plantera träd i sina grannskap. 2030 ska all biltrafik som inte är elektrisk ha fasats ut. Många kajpromenader längs Seine är redan stängda för biltrafik och över 1400 kilometer cykelväg har anlagts.
Flera europeiska städer har ökat takten i utvecklingen av gröna städer. Barcelona har exempelvis lagt en plan för 21 nya publika torg och ”gröna zoner” enbart för fotgängare och i Milano har man bland annat breddat trottoarer, dragit ner hastigheterna för biltrafik och byggt miltals nya cykelvägar genom det historiska centret. På andra sidan Atlanten i New York har pontonparken Little Island precis invigts, en plats som återupplivar och bygger på rester av Pier 54 som tog stor skada av stormen Sandy 2013. Här har Barry Diller, i samarbete med Hudson River Park Trust, Heatherwick Studio och Signe Nielsen från landskapsarkitekterna MNLA gjort verklighet av en efterlängtad vision. Resultatet är en unik, lustfylld och fängslande park som erbjuder besökare upplevelser av både natur och kultur.
New York har fått en unik grön oas på pontoner, en plats där naturliv, människor och kultur möts. Design av Barry Diller och landskapsarkitekterna MNLA. Foto: Michael Grimm.
Att det verkar fungera i andra stora världsstäder kan inte enbart ha med annat klimat att göra. Det är kanske också en effekt av ändrade tankesätt i bestämmandeled i kombination med insikten att vi inte har något val – att vi måste begränsa vår negativa klimatpåverkan och grönska är som bekant det absolut bästa sättet att absorbera CO2-partiklar.
— Tänk om alla tänkte lite mer som Paris borgmästare och tillät alla från stadens invånare till fastighetsägare, företagare och besökare att bokstavligen lämna gröna spår i städerna och i sina bostadsområden. Det är lockande att leka med tanken — vad är det värsta som skulle kunde hända? säger Malin Moreau, creative director på Nola.
Malin Moreau, Creative Director, Foto: Johan Sundell
”Tänk om alla tilläts lämna gröna spår i städerna och i sina bostadsområden — vad är det värsta som kunde hända?”
Malin Moreau, Nola
Allt fler individer känner ett ökat engagemang för klimatet och hållbarhetsfrågor, enligt WWF. Det är förstås till allas glädje att miljömedvetenhet sprider sig. Tänk om det dessutom kunde amplifieras i utvecklingen av våra städer genom att människor kände sig motiverade och tilläts att bidra till att göra dem levande och gröna. I San Francisco, där fenomenet föddes, har det blivit en identitets- och kulturyttring att skapa parklets lika mycket som att ge något tillbaka till staden och dess invånare.
— Bara för att vi har ett klimat med fyra årstider ska vi inte förminska lösningarna. Stadens transformation måste pågå året om. Vi behöver lyfta frågan om sommargågator till en högre ambitionsnivå för att diskutera permanenta året-om-gator där en parkgata sommartid kan bli en härlig skridskobana vintertid. Det går genom att satsa på beständiga material och flexibla system som tål både väder och tidens tand. Vi vill se fler beständiga gröna platser — både för biologisk såväl som kreativ mångfald, säger Henrik Edlund. ●